Jag äter kött. Massa kött. Allt kött jag får tag på äter jag. Det spelar ingen roll om djuret är stort eller litet eller till och med utrotningshotat, jag äter det ändå.
Därför har jag problem med veganer. Inte vanliga veganer. Såna som bara inte äter kött. Jag ser såna på samma sätt som diskreta homosexuella. Dom gör sitt och det gör dom lyckliga och det har dom rätt till. Visst dom har fel och är inte lika smarta som mig eller Michael Einstein men dom stör ju inte mig.
Men vissa veganer fattar inte detta. Dom ska övertyga alla andra om att dom har rätt. Dessa personer hatar jag med hela Snövits hjärta. Dom använder argument som "tycker du inte att djur också ska ha rättigheter", "Människan är inte skapad för att äta kött" och "Om du kan äta djur så kan du väl lika gärna äta katt eller hund".
Svaret på dessa argument är JA djur saknar rättigheter, dom bajsar så fort dom får lust. JO människan är visst skapad för att äta kött, det är därför vi har vassa tänder och JA jag skulle äta en hundjävel ifall någon bjöd mig, jag skulle jätte gärna äta upp lassie eller katten gustav.
Deras argument brukar då leda till "jaha men om du kan äta vilket djur som helst så kan du väl lika gärna äta människor" och svaret är ännu en gång JA jag skulle äta upp en människa ifall jag fick chansen. Kanske inte hela människan men faan ta på en kvinnas lår och säg mig att det inte verkar saftigt och gott.
För mig handlar det inte om köttet i sig. Det är det faktum att något har dött för att jag ska få äta. Det får mig att känna mig stark. Jag kan äta en sallad till middag men då är det bäst att någon bulgar dog när han plockade mina tomater. Om jag går till en restaurang och kocken dör för min skull så får servitören extra mycket dricks. Om han dödar någon till så får han min förstfödda son.
/A
