Musiklösa

Jag var nyligen i Göteborg för att besöka min blogg-broder K och för att dansa. Resan dit var vacker då jag tog flyget. Dock så fanns det inge flyg hem och tågbiljetter kostade fem miljoner kronor så jag var tvungen att ta buss. Resan tog 1 vecka. Bredvid mig i väntsalen satt en ung kille som saknade mp3-spelare. Han hade ingen musik över huvudtaget. Han hade inte heller någon bok eller någon tidning. Han hade inget.

Jag satt och tittade på honom som det gamla äckliga pervot jag är och undrade vad fan han sysslade med. Vad gör folk som saknar någon typ av underhållning? Sitter dom och tänker eller? Tänker på vad? Livets mening och morötter? På böcker? På hur trevligt det vore med en bok? Den globala uppvärmningen? Hur isbjörnen Knut mår idag? På vad som hände med Benny Hill? Vart barn kommer ifrån? Varför man inte kan göra artificiellt ozon-skikt? Hur många år det är kvar tills man kan bygga en rymdbas för vanliga turister? Hur munkarna har det i Burma idag? Vem som kommer vinna nästa idol? Om Gud hade änglar och om en ängel föll, varför kan den ängel då vara en motpol mot Gud som skapade honom? Varför det är så svårt att få in koden för alla låtar på Rock Band? Varför min tv har fått för sig att byta format i tid och otid? Om Noak tog med sig två av alla olika djurarter, varför tog han med sig mygg men inte T-rex? Hur det kommer sig att ingen kan kopiera I-phone touchscreen?

Är det verkligen det dom gör? Jag vet inte. Jag har I-phone. Och böcker.



/A

Kaffe och Öl

En sak som jag aldrig "lärt" mig är att dricka kaffe eller öl. Visst kan jag ta en öl eller fem ifall jag ska på diskotek eller partaj men jag gillar inte att "bara ta en öl".

Kaffe är något som jag inte ens får ner, jag kan inte dricka en hel kopp kaffe. Jag tycker inte att det är gott helt enkelt. Det leder också till att jag inte passar in på arbetsplatser. När det är kaffe-rast så sitter jag där ensam med en cola eller en sunkist.
Det konstiga är att dom flesta vill att jag ska "lära mig" att dricka kaffe. Som om det vore något positivt att vara beroende av kaffe.

Jag förstår inte riktigt tjusningen av att behöva börja dagen med en kopp varm tjära för att fungera. Jag får ju istället min energi av valp-blod och kurdisk-folk dans.

Det tycker jag är en mer hälsosam morgon.


/A

Påskharen

Vart kom han ifrån och vart hittar han äggen? Ägg kan jag förstå. Vid något tillfälle så ansåg någon att ägg och Jesus return from the dead hade något gemensamt. Kanske hade det med att Jesus var övernaturlig och det finns inget mer övernaturligt än frågan om vilket som kom först, ägget eller Van Damme.

Men under historiens gång så tyckte någon att en jävla hare hade något med saken att göra. Vad vet jag inte men tydligen så ska han vara med. Och han ska vara av choklad.

Personligen tycker jag att det är läskigt. Det känns som att haren har snott äggen från en stackars Höna och fyllt dom med choklad.

Tänk er att en hare snor era barn. Och fyller dom med choklad.

Hemskt.


/A

Klädmodeller

Det är svårt att göra mig nöjd, det vet jag. Jag klagar på det mesta och dom flesta. Det beror på att jag är jävligt bra och mycket och många andra är väldigt dåliga. Dåliga på allt.

En sak som kan te sig onödigt att bli irriterad över är klädmodeller. Vissa gnäller över att dom är för smala, andra gnäller om att dom är för nakna. Jag gnäller över deras ansiktsuttryck och jag har en jävligt bra anledning till det. Varje gång någon ska fotas i kläder så ska dom visa en känsla som jag inte anser går ihop med kläder.

"Jag är så glad att jag har kläder"

Modellerna har två inställningar. Skitglad eller as förbannad. Ingen jävla klädmodell sitter på en parkbänk med ett ansiktsuttryck som säger "Här sitter jag och väntar på min kompis". Dom har alltid ett fan-vad-glad-jag-är-att-mina-byxor-inte-sitter-på-mitt-huvud-livet-är-toppen eller fuck-you-och-alla-dina-vänner-jag-hatar-barn-faan-att-jag-bara-får-10000kr-per-timme-för-att-sitta-här ansiktsuttryck.

"Jag hatar Seinfeld"

Blir ni verkligen mer lockade att köpa kläder av en pessimistisk snygging som sitter iklädd boots och en slips? Jag vill inte vara någon av dessa personer. Jag vill inte vara glad över att man kan köpa 3 byxor och betala för 2 på dressman. Kan dom inte använda MIG som modell. Då kan jag titta på bilderna och säga "Fan, jag ser bra ut i dom byxorna. Dom ska jag ha".

/A

Äta som en motorsåg.

Vissa personer låter när dom äter. Jag hatar dessa personer. Verkligen hatar. Jag tappar aptiten OCH min koncetration. Hur faan kan det låta som att du käkar en näve chips när du äter krämig soppa? Hur är det fysiskt möjligt?

Hela munnen låter som en motor-cross fabrik så fort dom tuggar på en gurkbit och sen ska dom stöna också. Är det så jävla jobbigt att äta att dom måste frusta och stöna när du slickar på en isgalls? Vad faan är en isgall??

Jag blir så upprörd att jag inte ens kan skriva isglass. Då är man rejält upprörd kan jag berätta. Det finns en person i min närhet som låter som Björk varje gång personen äter. Personen i fråga är tillräckligt nära för att jag ska behöva äta mat nära ofta men inte tillräckligt nära för att jag ska kunna säga "du och din mun kan dra åt helvete".

Jag har en ganska stark mage. Jag kan titta på mord och inga visor utan att tappa matlusten men jag klarar faan inte av en person som låter som en knäckerbröds-orgie när dom äter spaghetti.

Jag tappade matlusten av att bara skriva om detta. Nu är jag arg.

/A

Twitter

Vad är hela grejjen med twitter? Jag var inne på twitter och trodde att jag hade missat nått, att jag bara läste rubriken till hela inlägget men nej, det var hela inlägget.

När man "twittrar" så skriver man bara en mening. EN mening. Vad är meningen med detta? Jag brukade hata bloggar eftersom alla handlade om vad folk gjorde under dagen och vilka trosor dom har köpt men sen insåg jag att man faktiskt kan blogga om mycket mer awesome grejer (som t.ex alla ämnen på vår blogg).

Hur kul är det egentligen att läsa "Jag pruttade, det luktar ägg" på Robyns twitter? Det är såna personer som älskar att uppdatera sin facebook-status med "åt nyss mat, ska träna".

Jag bryr mig inte.

/A

Rapparnas Per Gessle

Q: Men småsaksbloggen, har ni inte redan skrivit om Per Gessle?

A: Ja det har vi men detta inlägg handlar faktiskt om rapparen Ken, om du inte ser likheten så stanna kvar för en historia om kärlek, drama och idiotiska rim.

Jag hörde Kens gamla låt "eld och djupa vatten" på radion och bestämde mig för att lyssna på texten. Det var ett stort misstag. Jag har aldrig riktigt gillat Ken, det är inget personligt men jag tycker inte att han är en särskilt bra rappare och jag tycker inte heller att hans låtar är speciellt bra. Jag ogillade inte honom heller. Nu börjar jag göra det.


I vers 2 av "eld och djupa vatten" så erbjuds vi detta:

"Jag leta efter land i den oändliga damm

Jag hittade en ö, men fan, den brann

Jag fortsatte simma, utan nån kompass"

Goggle sökning på "fire island"

Ord kan inte beskriva hur jag kände när jag hörde detta men OM jag skulle använda ord som Ken Gessle använder så skulle det väl bli såhär:

"Mina öron dom är kalla, dessa rader är inte balla

Jag letar efter råd, men fan, den brann."

Nu vet jag inte om det är bra eller dåligt att jag inte uttrycker mig så i daglig basis för livet skull vara betydligt mer intressant om folk pratade som förvirrade tibetanska sjömän. Livet skulle inte vara bättre.

Det skulle bara vara mer intressant.

/A