
En gång i tiden var jag politiskt aktiv. En varm dag i juni var det, sedan dess, not so much. Anyway, jag gick på en demonstration mot att General W. A. Bush skulle komma på besök för ett G8-möte. Jag vet inte varför jag gjorde det men det blev så. Vet ni vad som hände? Jo han kom ändå... Vilket ultimatly bevisar min teori om att demonstrationer är heeelt värdelösa. Demonstrationer är som när man är en grupp människor och frågan om ett kollektivt självmord dyker upp på tapeten. Alla i gruppen säger ja medan du försöker att övertyga alla andra om att självmord inte är bra och att man kan dö. Ingen lyssnar på dig, dom har redan bestämt sig, kollektivtsjälvmord blir det, din röst är inte värd shiet och du tvingas ta självmord. DET är som en demonstration. Man går där och skriker, sjunger hejjarramsor, går på rad, spelar kort och bär stora flaggor till vilken nytta? De som bestämmer är förmodligen hemma och spelar Wii, General W. A. Bush har inget som helst intresse i människor så vi vet att han inte bryr sig. Nej, är du missnöjd med något så ska du skriva en insändare i din lokala tidning och ingenting annat.
/K






Nu för tiden verkar norrlänningar glömma sina barn i skogen i tid och otid (vad faan är otid? det har ju inte slutat vara tid bara för att det inte är passande, det är ju inte reva i tidsrymden med en fjärde dimension av tillbaka till dåtiden och sen till framtiden och sen till dåtiden igen för att sen göra ett jättedåligt tv-spel till amiga och sen visas på femman varje jullov).